
Ser tillbaka på saker vi gjort och upplevt. Jämför med det senast avslutade projektet och ser att någonting har hänt. Uppgiften med ickeplatser var kul och intressant. Intressant speciellt att se hur en oladdad plats kunde laddas på så många olika sätt. Processen är ju som bekant fylld med misslyckanden och avstamp efter varandra. Jag kan i efterhand medge att jag har svårt att hitta DISTANSEn till mitt projekt, att kunna stiga ur och betrakta det lite från ovan. Något som gjorde att jag började med svetslåga och slutade med en liten gnista. Något som inte inträffade i projektet med konflikt. Det älskade jag hela tiden från början till det allt för tidiga avslutet. Men det kanske skall känna så när man är på topp...man kännner sig inte färdig, man vill mer.

Vad är det som brinner?
Det som blev till eld i mitt konfliktprojekt var att jag hela tiden arbetade med händerna, kameran och modeller av människor i olika situationer. Man var I projektet, jobbade med händerna, solljuset, färgerna och människornas avtstånd, tillstånd i förhållande till varandra. man blev en del av den lilla världen, av projektet. Samtidigt som man hela tiden fick bra reflektioner från handledare och semenariegrupp.


Identitet ligger mig varmt om hjärtat. Skapandet av identitet, påtvingat av andra eller självvalt. Jag tror jag behöver arbeta med människor... för mig ger det liv. Det känns som om det finns miljoner sätt på hur vilka vi uttrycker oss, hur vi förmedlar budskap. Jag längtar och letar febrilt efter enkelheten i mina bilder. Min utmaning den här gången ligger nog i att gestalta riktiga människor, vet ej hur eller på vilket sätt ännu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar