avNina Hemmingsson
...ingången i min gestalningen kommer att ha rubriken MAKT. Jag har läst mycket den här veckan och när jag började smaka på ämnet makt var det något som började brinna inom mig. Är det kanske spänningen som finns i betydelsen av makt eller kanske det skrämmande i all osynlig makt vi inte känner till. Något fick mig att fastna och det kändes skönt att hitta en bra väg att köra på. Ovissheten om inte hitta en lämplig väg tar på energin. Visst är det bra att allt inte är glasklart och det är viktigt att den röda tråda får växa fram. Men jag behöver trygheten att kunna köra mot ett något bestämt mål för att orka lägga energi på den skapande estetiska processen. Ett avstamp helt enkelt...
Makt finns i många former t.ex. genom hot och våld, iform av tvång medveten som omdeveten. I form av belöning eller genom hot om straff. Makten kan vara synlig men är idag till stor del osynlig. Övervakning och registrering. Allt vi gör noteras, våra betenden kartläggs. Vem är det egentligen som har makten? Vem har rätten till det offentliga rummet. Hur får man makt ? Vill alla ha makt? Det finns många sätt att angripa ämnet. I mina gestaltningstankar känns det just nu som jag vill ut i offentliga rummet och visa upp mina tankar. Kanske som en protest mot
framförallt den osynliga och omedvetna makt vi dagligen utsätts för. I dagsläget vill jag prova att göra det i någon form av streetArt. Ej bestämt ännu som tur är. Vi får se var jag landar ...det känns bra, det brinner lite så där fint, typ adventsljus typ!
Helena 
Lina 
Det är en konstig känsla som infinner sig när ett projekt är över. Man är glad för att det är färdigt och avklarat, ännu ett steg på vägen mot ett framtida mål. Skönt att inte dag och natt gå runt och tänka på hur man skall ladda sin "icke plats". Redan i början av detta projekt satte jag ett mål jag försökte arbeta efter. Jag ville verkligen försöka låta processen driva mig framåt och inte tvärtom. Jag försökte var öppen för alla tankar som landade i mitt projekt. Jag har lätt för att bara ta första bästa infallsvinkel och sedan följa den ända till målet. Jag hittade min lilla kvadratmeter och jag gillade den hela vägen. Jag tycker inte man skall ändra sig utan ta utmaningen i den plats man utser i första skedet. Alla platser har sina för och nackdelar.
Jag vet inte riktigt vad som drev mig framåt i min uppgift. Jag missade 2 handledningar pga av VFU träff och att handledare var hemma. Det var inte bra alls för mig, katastrof! Det gjorde att jag inte kom framåt utan stampade på samma ställe hela tiden. Jag hoppades på att bloggen skulle ge mer. Jag blir glad av att folk säger ååå vad vackert och fint, men det tar mig inte framåt. Däremot har jag varit och petat i många andras projekt, kanske en flykt från mina egna tankar eller en vilja att hjälpa andra med att lyckas, det är grymt svårt att ge kritik utan att bryta benet på sina vänner. Men det är något man måste lära sig genom att träna mycket. Jag anser att kritiken skall lyfta personen ett steg uppåt därför föreslog jag som pedagog att man kan slänga bollen först till den som skall utvärderas. En taktik jag ofta använder mig i arbetet med yngre elever, att locka fram kritiken ur eleverna själva. Oftast vet man vad som är bristfälligt i sin egen redovisning och förhoppningsvis har man inga problem med att ta upp det inför en grupp. Därefter spinner jag vidare på deras linje för att de förhoppningsvis skall upptäcka vad som kunde gjorts bättre. Jag är medveten om att jag inte säger så mycket vid stor redovisningar men jag har en rädsla för och aktar mig noga med att inte kränka den jag ger kritik till, speciellt när det är i grupp.
