08 maj 2009

På botten av disken



Ligger här på botten och funderar...
Vart är jag på väg? Vart är mitt projekt påväg?
Veckan som gick har varit kul, jättekul det har kännts som en lek. Jag och barnen har hjälpts åt att komma på nya roliga ideér. Vi har krypit på stranden, klippt pappersockor och målat småfigurer. Pojken frågade mig om man verkligen kan ha så här kul på en skola? Vad svarar man på det? Självklart att lära sig skall vara kul, svarade jag.



Att få arbeta med det lilla, att få se världen lite grann från nedan, ur ett annat perspektiv. Min tanke är att ställa mitt fina par brevid en vardagssituation, ett frö till konflikt. Två oberörda betraktare som bara ser... ser något men ger oss ingen värdering i deras betraktelse.


Det berömda toalocket...Kvinnan tittar lite skamset ner i golvet, mannen står coolt med händerna i fickan och konstaterar fakta. Vi diskuterade om detta verkligen är en konflikt av idag. Är det så? Orkar folk bry sig om "the famous lock"? En detalj i den här bilden är hunden. Skall den vara med eller inte, Själv älskar jag denna buttra lite deppiga boxer. Min tanke är att den skall finnas i bakgrunden som en symbol, en symbol för att" här finns grunden för en konflikt". Här pratade vi mycket om VAD det är för symbol vi använder oss av och hur betraktaren tolkar den. Något som kan gå väldigt skilda vägar. För mig en symbol för en helt annan konflikt för andra ett odelat förakt för just hundar. Mr Handledare nänmde vikten av att vi som producenter av konstverk inte har rätten att bestämma vilka värderingar betraktaren lägger i bilden. Det var klokt sagt. Något jag nog kommer lägga extra stor tanke bakom när jag nu går vidare i mitt arbete.
En konflikt jag arbetar med är damsugarkonflikten. - Jag damsög ju igår!!! Lika skitet dagen efter. -Gå inte in med skor jag har precis städat!! Här i form av ett gigantiskt rymdskepp. En bild där kanske ljuset eller skuggan från mannen är det mest intressanta.




Jag har lärt mig en del under resans gång. Hur man kan skapar dramatik genom ljus, färger skuggor och kameravinklar. Betydelsen av objektens placering i bilden och hur de placeras i förhållande till varandra har stor betydelse för hur man läser av bilden.


- Hm en diskborste, intressant, undra vem som får ta disken idag, bah!

Förutom att leka med dockor har jag i veckan försökt bredda mitt projekt genom att göra klippdockor. Dessa har jag sedan fotograferat med olika skärpedjup för att skapa en dramatisk effekt.



Här känns det lättare att skapa en känsla i bilden när man kan använda personernas ansiktsuttryck. Var jag lägger mitt fokus ändra lätt med hjälp av en bra kamera...

















Vart skall jag ta vägen nu då ? Jag sitter här och funderar. Det jag gjort har jag gjort. Jag gillar det men jag vill gå vidare. Det känns färdigt, avklarat... game over. En konstig känsla, jobbet är färdigt men du har en hel del jobb kvar? Skall jag närma mig själv? Vågar jag det? Mycket av
mitt skapande bygger på irioni, ett avstånd till mig själv och det JAG känner. Men blommkålen har börjat snurra igen och ideérna börjar dyka fram. Frågar är bara hur mycket jag vill ge mig in i tankarna igen. Min tanke är att ge mig in på temat -mönster och konflikt. Vid 40 års ålder har man gjort en del, levt en hel del. Konflikten med mig själv och kl 06.00 på morgonen är dessa mönster som ständigt går i repris. En "Truman show" i miniformat. Jag har många gånger letat efter den där väggen... där himlen tar slut och man bara kan gå ut i verkligheten. Ja, ja det är En väg jag kanske spinner vidare på . I morgon kanske det är en annan, vad vet jag. Nu skall jag inte tänka mer i helgen jag skall bara hitta en plats och ta det lungt på tänka på annat. Hoppas hinna jobba lite mer nästa vecka. Kanske är detta min vecka där jag misslyckas kanske blir det till en förbättring av det jag redan gjort...

För dig som gillar den här ideén gå in på


2 kommentarer:

005 sa...

Det ser verkligen helt fantastiskt ut med de där små figurerna. Jag har inga som helst problem med att känna nya spännande perspektiv på tillvaron. Ljuset är fint!

Heja Fredrik.

Nadjana sa...

Dockor är bäst när det kommer till rollspel och gestaltning! En minipjäs i stillebenformat, ett fryst ögonblick. Lite Jan Stenmark över dom, bisarrt realistiska, roligt allvarsamma. Hunden tolkar jag som den stora trofastheten i äktenskapet, förhållandet, fast den har vänt sig bort, ser (trumpet som du sa) åt ett annat håll, mot ljuset,i läsningsriktningen, en framtid? Vad finns där?