
Efter att ha sett filmen "My kid could paint this" gick jag givetvis hem och försatte teori till verklighet. Min dotter Maja tog sin an uppgiften med glädje och stor skaparlust. Med pappan från filmen i tanken försökte jag göra allt som inte han gjorde. Jag filmade inte och jag hjälpte gärna till att måla lite här och där. Efter en timmes brottande med tavlan, totalsanering av hall, badande av ung flicka samt tvättning av samtliga kläder så framstod detta verk. Det var igen lång process men den var så rolig.
Filmen fick mig att må riktigt illa, på gränsen till olidlig i vissa scener. Barnmisshandel? Oförstånd? Men efter någon dag började jag fundera... hur skulle jag själv reagera om min dotter producerade mästerverk på rad. Skulle girigheten sprida sig även till min kropp? Jag har svårt att tolka abstrakt konst men ibland känns det som om allt bara stämmer när man målar. Färger och former jobbar för sig själva och resultatet visar sig. Men jag kan inte låta bli att må dåligt över den här filmen, speciellt pappan som hela tiden pratar OM flickan inte MED henne. I ett land som hyllar folk med talang till skyarna - she is a natural. Har inte alla barn talang innan vi "visar dem hur de bör måla"? Jag reagerade över hur ledsna föräldrarna var efter att allt tagit slut. En naturlig reaktion? Men hur tolkar dottern detta??? Är jag inte mycket värd nu när inte vi får pengar för tavlorna.
Min Maja målade över sin tavla dagen efter, nu är den en röra av brunt och ljusbrunt, helt OK för mig. Hon har fått prova på att måla på sitt sätt och resultatet blev ingen miljonprodukt, tack och lov.
1 kommentar:
Så vackert....du kanske ska lansera henne ;-)
Skicka en kommentar