Gruppsamtal vol 2

Efter en helg med sömnsvårigheter, frustration och småkonflikter samlades vi för att gnuggas igen. Intressant var att alla man pratade med befann sig i precis samma kval. Enligt schemat skulle vi nu vara i förvirringens vecka och visst var det så, men det kändes absolut inte som om att denna frustration skulle sina på måndag morgon. Gruppsamtal är utvecklande, tycker jag. Det ger inte bara mig nya vägar att vandra, den ger energi, ifall man på något viss kan hjälpa en kamrat på vägen. Den leder nästan alltid till intressanta gruppdiskussioner där våra tankar och ideer blottas och får en hoppmatta att studsa på. Min egen idé om konflikter på hemmaplan börja klarna mer och mer. Faktiskt riktigt intressant att sitta med sin sambo och diskutera vilka konflikter vi brukar möta. Dammsugningen är en klar ledare, Tvätt och diskberget ligger inte långt efter. Det ständigt tomma kylskåpet. Jag har fått många roliga komentarer om mitt tema under veckan. - Jag tänker på dig när jag dammsuger...hmmm ok? Men jag förstår tankarna, dessa konflikter finns nog i de flesta hem. Hur ser då min väg ut framöver tro? Nu har vi gått in veckan då vi skall samla på oss material vilket låter mycket roligare. Jag fick ett tips av Lene (tack) att åka till en hobby butik i närheten där hon bor. Där hittade jag en guldgruva av material för mitt projekt. Små gubbar i plast som man får måla själv. Mannen före mig i kön frågade om de sålde spik, Vad för spik? Jo järnvägsspik till rälsen. YES en butik för vuxna män! Dessutom fick jag låna en "riktig" kamera av Annie i vår grupp Hon är typ världssnäll typ, tack Annie!!! Det var så lattjo när jag låg på gräsmattan och fotade smådockor. Grannarna har börjat undra hur det är med mig...? Vadååå jag går på Hdkåå. Just nu känns allt bra, jag hoppas det fortsätter så.

Den vackra staden - Belleville

Trion från Belleville. En underbar animerad film om den lilla pojken Champion som får en cykel av sin mormor Souza när han är barn. Detta leder till att han hela sitt liv tränar för att delta i en av världens största cykellopp, Tour de France. Mitt i tävlingen blir han kidnappad och bortförd av mystiska svartklädda män. Mormor ger sig in i jakten på Champion och följer efter dem till staden Belleville, där alla sannolika och osannolika saker händer dem. Filmen är underbart tecknad, en något dyster stämmning formar filmen, man lider med huvudrollsinehavarna lika mycket som man skrattar åt de ironiska karaktärerna. Det finns knappt några dialoger i filmen men det gör inget man förstår precis vad karaktärerna vill förmedla. Filmen kryllar av fördommar som att alla amerikaner är tjocka och att fransmännen ständigt äter grodlår. Jag upplever att handlingen på något sätt tillkommit av en process likt den vi arbetar efter. Man har en idé som hela tiden ändras och man vet inte var man är på väg och slutet kan bli hur som helst.

Konflikter i vardagen

Maneater, 2006. Thomas Allen

Processen har startat. Förväntningar svävar i luften. Förvirring knackar på dörren.

Inledande gruppsamtal om gestaltning med temat konflikt. Vilken konflikt skall jag välja? Hur mycket vill jag visa av mig själv och mina inre konflikter? Skall jag ge mig ut i världen och försöka finna meningen i en konflikt mellan länder och intressen. Skall jag analysera skolans värld och de konflikter man dagligen kan möta där? Efter att ha rest runt jorden landade jag i vardagsrummet med min dammsugare. Konflikten var ett faktum. En konflikt som finns så nära att jag kan ta på den och en konflikt som säkert finns i alla vardagsrum världen över. Ingen stor sak utan den där lilla, lilla konflikten som kan få mig att bli så frustrerad och irriterad. Vardagen kryllar av småkonflikter som kan få den stabilaste människan att suga in leksaker med dammsugaren...utan att bry sig. Disken som aldrig tar slut. Maten som alltid tar slut. Jag skriver handlarlista om du åker och handlar. Bah!

Det skall bli intressant att se vart vår grupp är på väg. En hel dag med analyser av varandras konflikter rörde runt bra i kropp och själ. Konsten vet jag kan ha en läkande effekt på de flesta tankar och att bearbeta dem i grupp kan nog vara rena plåstret. Ett arbetsätt som säkert hade hjälpt många elever i skolan, att få bearbeta tankar och känslor liv tillsammans i grupp med hjälpen av uttryck i bild. Säkert hade det även skapat en god gemenskap i gruppen.

OK tillbaka till dammsugaren... Jag har sedan en tid beundrat och provat på det sätt som fotografen Thomas Allen arbetar på. Klippdockor ala 50-talet, som med enkla knep förmedlar en känsla av spänning i bilder komponerade med olika skärpedjup. Så här vill jag prova på att arbeta tänkte jag. Efter klok inrådan bestämde jag mig för att inte helt kopiera 50 tals temat utan kanske arbeta med människor i nutid. Framtiden får bestämma vilken väg jag skall promenera på. Jag känner att mycket jobb och många tankar ligger framför mig, men jag vet att jag har bra skor på mig samt en stödjande supporterklubb hejandes längs vägen.
Fancy,2006

bilder: Thomas Allen
http://www.mnartists.org/work.do?pageIndex=2&rid=43365

My kid painted this

Maja Jonsson 6,år
Efter att ha sett filmen "My kid could paint this" gick jag givetvis hem och försatte teori till verklighet. Min dotter Maja tog sin an uppgiften med glädje och stor skaparlust. Med pappan från filmen i tanken försökte jag göra allt som inte han gjorde. Jag filmade inte och jag hjälpte gärna till att måla lite här och där. Efter en timmes brottande med tavlan, totalsanering av hall, badande av ung flicka samt tvättning av samtliga kläder så framstod detta verk. Det var igen lång process men den var så rolig.
Filmen fick mig att må riktigt illa, på gränsen till olidlig i vissa scener. Barnmisshandel? Oförstånd? Men efter någon dag började jag fundera... hur skulle jag själv reagera om min dotter producerade mästerverk på rad. Skulle girigheten sprida sig även till min kropp? Jag har svårt att tolka abstrakt konst men ibland känns det som om allt bara stämmer när man målar. Färger och former jobbar för sig själva och resultatet visar sig. Men jag kan inte låta bli att må dåligt över den här filmen, speciellt pappan som hela tiden pratar OM flickan inte MED henne. I ett land som hyllar folk med talang till skyarna - she is a natural. Har inte alla barn talang innan vi "visar dem hur de bör måla"? Jag reagerade över hur ledsna föräldrarna var efter att allt tagit slut. En naturlig reaktion? Men hur tolkar dottern detta??? Är jag inte mycket värd nu när inte vi får pengar för tavlorna.
Min Maja målade över sin tavla dagen efter, nu är den en röra av brunt och ljusbrunt, helt OK för mig. Hon har fått prova på att måla på sitt sätt och resultatet blev ingen miljonprodukt, tack och lov.

Serier om konflikt featuring L-Å Kernell

Det går inte en dag utan att jag funderar över temat konflikt, på tåget, i skolan t.o.m. i drömmen dyker ordet upp. Jag har letat på internet och i uppslagsböcker för att hitta "den" förklaringen men alla ger mig olika svar. Rocksångare Bono i U2 beskriver det på ett bra sätt tycker jag "En konflikt är en kollision mellan intressen, värderingar, handlingar eller inriktningar, ordet konflikt refererar till existensen av en sådan kollision" Just dragkampen mellan två viljor, intressen som skapar en kollision. LÅ- Kernell hjälpte oss i våra tankar kring ämnet. Han beskrev hur vi skapar, vi och dom grupper, för att vi vill tillhöra en grupp där vi blir bekräftade. När någon eller några människor kommer med andra värderingar och tankar eller bara har ett utseende annorlunda än det min grupp har. Den ena gruppen känner sig kanske hotod, orolig för att deras värderingar skall komma in och ändra på vår grupp. Det här var också utgångspunkten i min serie om konflikter. En grupp tjejer som hela tiden hamnade i kollision med varandra pga av olika värderingar. Och hur skolans ledning har problem med att lösa denna konflikt. Hur sker samarbetet med polisen? Är det en fördel eller nackdel att anmäla det? Vilka möjligheter har skolan att utreda situationen utan att lägga sig i polisutredningen. Jag tror att det förebyggande arbetet har falierat. Det är ont om vuxna i korridorer och problemet verkar kännt men ingen orkar ta idet.

Jag tyckte dessa två dagar var mycket givande. Det finns så många konflikter inre och yttre som läraren varje dag måste lära sig att ta ställning till. Hur mycket skall man visa hur mycket skall man försöka dölja för sina elever? Kernell ger oss rådet att hålla hjärat varmt och hjärnan kallt. En mening som stannar kvar i tanken långt efter föreläsningen. Det verkar finnas ett behov hos flertalet lärare att visa vem som kan och vet bäst på sin skola, ingen lärarkandidat skall komma här med nya ideér och tro att de kan lära min elever något. Det verkar vara en konflikt likt den jag tidigare nämnde, om rädslan för det nya som kommer in i min trygga värld. Någon pratade om konflikträdsla, och visst jag tror den är stor i skolans värld men ser man på lång sikt är nog de flesta konflikter något som gör att man utvecklas, tar en annan riktning i livet. Så länge man inte kränker någon anser jag att konflikter måste finnas för att en verksamhet inte skall somna in, något som kan vara en knivskarp gräns mellan att hjälpa eller stjälpa. Att vara tydlig kan vara ett sätt att minska konflikterna i antal. Att vi utgår från elevernas nivå och värderingar och inte skryter med det vi själva tror är rätt.
En annnan detalj jag reagerade över under dessa dagar var just skolmiljön. Kernell sa att det ses som "den 3:e läraren" Jag skulle nästan villja ge den benämningen. "lika viktig som läraren". Jag blir ledsen när jag hör och ser om alla dessa bildsalar med bänkrad efter bänkrad, tomma hyllor och väggar utan inspiration. Kan? vissa konflikter bero på att ingenting i elevernas omgivning ger inspiration och motivation till att vilja lära sig? Kernell pratar om motivation som a och o. Jag instämmer, håller fullständigt med, motivationen måste finnas där, men vill tillägga att den skall komma innifrån eleven själv och inte som en morot i form av ett bra betyg.



Sååå Lattjoo att få uttrycka sitt budskap med hjälp av serier. Ett förråd fullt med skyltdockor, en stark sol som lyser in genom fönstret likt en strålkastare och suddiga foton med hjälp av en mobilkamera.

Yippie! Hurra !!! (klipp ur DN 090409)

Regeringen behåller estetiskt program
Publicerat 2009-04-09 09:17
Det estetiska programmet blir kvar som ett eget gymnasieprogram. Regeringen går därmed emot gymnasieutredningens förslag och satsar i stället på fördjupad utbildning av de största konstnärliga talangerna.
De största konstnärliga talangerna...? Jaha vi andra då??

Det är visst någon som tar plats...

Vem kan det va som sätter upp en massa anorlunda trafikmärken över hela vår stad :) Det är säkert några busungar som bara ställer till elände. Eller så är det någon som vill säga något viktigt? Något som vi kanske borde ändra på. Vissa människor blev så förtjusta i några av skyltarna att de tog med dem hem!! Några skyltar fick nöja sig med ett leende eller en kommentar. Hur än folk gjorde så har de iallafall ägnat några sekunder åt dess budskap. Kanske funderat över vad det betyder. Kanske till och med ändrat uppfattning om något de tidigare inte ens reagerat över. Tänk vad en skylt kan betyda för att skapa en bättre planet... fram för mer skyltar och låt dem vara kvar, de är så fina där de står.