31 december 2009

26 december 2009

Blir mer och mer intresserad av meddelanden



- Jag lagar kvälsmat.
Oj jag bryr mig...
Fortsätter att dyka i Facebookoceanen, men känner att jag behöver skapa mer med händerna. Jag har börjat gilla dessa menyrader som finns på internet. Kan man inte ta en sådan skylt och göra till en tavla?
De är faktiskt rätt snygga...?

18 december 2009

vad gör du just nu?

god jul och sånt...Jag skriver så öronen blöder, åh vad tråkigt, jag vill bli klar... Skriver för mycket skapar för lite. Här är iallafall det jag gör just nu. Jag försöker få in de meddelande, direktiv man får när man är inne på Facebook. Typ frågor som religiös inriktning, politisk läggning:) etc allt som gör oss genomskinliga. Kommentera gärna och ge tips jag börjar bli blind.

13 december 2009

11 december 2009

just me my self and photoshop

Det går bättre nu...
jag och min kompis photoshop har börjat skapa lite kring mina idèer om makt. Jag har haft många idéer om hur man skall gå till väga. Jag var inne på att göra en staty men kände att det kommer nog inte ge den effekt jag ville ha. Jag har varit och filmat på IKEA i veckan. Jag tog en stor kundvagn och gick i motsatt riktning, mot alla blå pilar. I hopp om att någon skulle bli arg på mig och påpeka att man "skall" gå åt det håll som pilarna visar. Men gud vad tråkigt det var. Inge sa ett knyst och det var nästan lika många som gick åt fel håll som det var folk som gick åt det "rätta hålet". Nä IKEA var bara töntigt. Här fanns ingen osynlig makt allt var glasklart. Det fanns till ochmed en skyllt som sa åt mig att äta en korv innan jag lämnade byggnaden. No way!

Jag fortsatte att grubbla hemma istället. Kom på en del idéer om den osynliga makt vi utsätts för dagligen. Tanken är att figurerna nedan blir synliga, iform av röd färg när det gör någonting som innebär att en osynlig makt registrerar deras beteende. Titta och grubbla... kom jättegärna med kommentarer typ: shit pomes frites va bra eller Fredrik du är 41 år och leker med dockor skärp dig.


youre never alone by your computer

jasså du har tagit ut pengar...vi registrerar

youre in the spot det är bara jag och mina närmaste kompisar som läser min fecebooksida

varför sätta in ett chip i en hund? är vi rädda för att de skall komma bort eller har vi ett behov att ha full kontroll?

Jag ser dig men jag ringer istället...man kan spåras var man än ringer ifrån. en annan verison bara intressant med lite träd vad är osynligt och inte?

...bara en gammal favorit, lite väggen i "Truman show" typ.

09 december 2009

Bloggtips

Besöksräknare
http://fixa-din.blogspot.com/2009/04/besoksraknare.html

Designverktyg
http://www.artisteer.com/

Fria ljudfiler här finns alla ljudfiler
http://www.freesound.org/index.php

6th sence

Är inne på ett sidospår... med tanke på att många av oss inte vill bli kontrollerade och ständigt övervakade samtidigt som vi hela tiden lägger ut våra liv på internet i form av bloggar, facebook, My space m.m. Vill vi då ha teknik likt 6 th sence som verkligen kommer göra oss genomskinliga och inte osynliga.

04 december 2009

Det är längre köer till damtoan

Är det en form av makt när människor, som bygger och inreder offentliga byggnader, bygger lika många herrtoaletter som damtoaletter? ... fundera på det en stund så bloggar jag.
Den här veckan har det varit mycket tid i skolan och det kan möjligtvis anses som slöseri med tid. Jag behöver ju vara hemma och arbeta med mitt projekt. Får jag något gjort när jag bara sitter hemma hela dagen och tänker? Nä precis. Det är nog mer så att jag får mer inspiration när jag sitter och lunchar med klasskompisar eller slänger ett ord i klassrummet. Jag anser det nästan farligt att isolera sig och bara tro att man blir snabbare klar. Nu har jag läst förfärligt mycket och måste börja skapa. Men jag tror inte att jag fått så många idéer om jag inte hade börjat skriva om mitt intresse för makt. Det bör nog vara en kombination av både och har jag kommit fram till.
Mina skapande idéer handlar nu mest om att göra en form av protest, att göra människor medvetna om att de är utsatta för makt hela dagen i nästan allt vi gör. Det verkar bli en form av installation på det offentliga torget. Jag såg en underbar silversmed på TV igår... (formgivning pågår- silver, Kunskapskanalen) Ja visst var hon snygg men jag syftar på hennes konst. Hon gjorde en form av svajande master i silver som svajade hit och dit. Det fick nästan liv. Där tänkte jag att mina bevakningskameror skulle bli perfekta. Svajande kameror som vajar fram och tillbaka som om de rörde sig och bevakade alla runt omkring dem. En annan idé jag har är att ge mig in på IKEA och förvilla folk som utan tanke slaviskt följer dessa blå pilar på golvet och skyltar i taket. Här finns en del kul man kan göra, kanske en rondell...? flytta pilar åt fel håll. Enkelrikta vissa vägar, bara för att se om människor kan tänka själv inte fösas framåt likt får.
I mitt grävande fastnade jag för tanken om hur vi är tränade i att kontrollera oss själva utan någon makt säger åt oss vad vi skall göra. Vi blir till subjekt som jobbar hårt på att göra oss transparenta, genomskinliga enkla att kontrollera. Tänker på plattformer som Facebook, Twitter, Snyggast.se m.m. Visst kan man bestämma hur mycket man visar. Men jag tror man visar mer än vad man behöver det känns som det är upplagt så.

... blir män klara snabbare på toan, visst behövs det fler toaletter för damer? Undrar hur fördelningen av män/kvinnor i procent som har beslutsfattande roller i byggnadsnämnder?

Det kallas visst könsmakt.
Eftersom jag är man bestämmer jag att jag tar juice och tea till måndagens frukost, så det så.

01 december 2009

"det bara är så" mentaliteten

Jakten på makten blir bara mer och mer intressant. Ju mer jag läser om makt desto intressantare blir det. Ämnet känns stort och jag har insett att jag måste begränsa mig. Det mest intressanta tycker jag är den osynliga makten som utan vårat medvetande påverkar oss. Kanske vet vi om den men orkar inte eller vill inte bry oss..."det bara är så mentaliteten" En som påverkat maktdebatten mycket är den franske filosofen Michel Foucault. Han hade många intressant sätt att se på makt, jag fastnade speciellt för tanken om att "...vi blir tränade i att kontrollera oss själva utan någon tydlig makt säger åt oss att göra så" Jag tänker närmast på allt vi gör i vardagen som vi egentligen inte är skyldiga att göra - hur vi står i kö, hur vi rör oss genom lokaler. Tvi vale för den som går åt fel håll på IKEA. Vi utför tjänster åt företag, vissa som vi dessutom betalar för att utföra tex flertalet av bankernas tjänster. - de bara e så. När vi handlar måste vi identifiera oss med ID kort samtidigt som vi troligtvis blir filmade.

Intressant intressant och så spännande att läsa om. Jo jag skissar också...

27 november 2009

MAKT



avNina Hemmingsson
...ingången i min gestalningen kommer att ha rubriken MAKT. Jag har läst mycket den här veckan och när jag började smaka på ämnet makt var det något som började brinna inom mig. Är det kanske spänningen som finns i betydelsen av makt eller kanske det skrämmande i all osynlig makt vi inte känner till. Något fick mig att fastna och det kändes skönt att hitta en bra väg att köra på. Ovissheten om inte hitta en lämplig väg tar på energin. Visst är det bra att allt inte är glasklart och det är viktigt att den röda tråda får växa fram. Men jag behöver trygheten att kunna köra mot ett något bestämt mål för att orka lägga energi på den skapande estetiska processen. Ett avstamp helt enkelt...

Makt finns i många former t.ex. genom hot och våld, iform av tvång medveten som omdeveten. I form av belöning eller genom hot om straff. Makten kan vara synlig men är idag till stor del osynlig. Övervakning och registrering. Allt vi gör noteras, våra betenden kartläggs. Vem är det egentligen som har makten? Vem har rätten till det offentliga rummet. Hur får man makt ? Vill alla ha makt? Det finns många sätt att angripa ämnet. I mina gestaltningstankar känns det just nu som jag vill ut i offentliga rummet och visa upp mina tankar. Kanske som en protest mot framförallt den osynliga och omedvetna makt vi dagligen utsätts för. I dagsläget vill jag prova att göra det i någon form av streetArt. Ej bestämt ännu som tur är. Vi får se var jag landar ...det känns bra, det brinner lite så där fint, typ adventsljus typ!

25 november 2009

-den lilla dockpojken

Jag såg Johannes Nyholm animationer vid mitt besök på Mjellby konstmuseum Halmstad.
Animationer, vardagssituationer ur dockpojkens liv. Det komiska är tycker jag att konsnären till slut blir ett med dockan och kliver in i en vuxenstorlek av dockan. VIlket slutar med att han inte kan komma ur dockan. I en film får man se hur det ser ut när han ger sig ut på stan iklädd denna dockdräkt. Helkul! Mycket identitet! Nä jag tänker inte göra det!



http://www.johannesnyholm.se/

24 november 2009

Nathalie Djurberg - påtvingad eller självvald identitet

några kilo inspiration: en intressant konstnär som arbetar med identitetsbegreppet.

20 november 2009

Ni tjejer förstår er inte på sånt...

-Vad är det vi inte förstår?
-Nej men typ så här mobiltelefoner.
-Förstår vi inte mobiltelefoner?
-Nämen typ så här teknik, sport, bilar, porrfilm...
- Du är ju dum i huvet!
- Va faaen då, det är väl inte så konstigt, det finns ju saker som ni är grymma på som inte vi fattar något av.
- Som vadå tex.
- Smink.
- Smink? Vadå tror du vi sitter och sminkar oss hela dagarna?
- Men inte vet jag?
- Typ så här utseende och så där, kläder sådär, och så smink och grejer, göra er fina och sådär.
ur Fucking Åmål av Lucas Moodysson.

100% identitet!

Ser på filmer, läser böcker allt för att hitta försöka ringa in identitetsbegreppet, men även för att gå in i det nya projektet på ett annat sätt än att sitta vid datorn och försöka finna inspiration.

"Med identitet menas att vi har en rimligt stabil bild av oss själva som levande och aktiva subjekt"

"...något som uppstår i mötet mellan yttre och inre faktorer, mellan individen och omvärlden" ur Ungdomar och identitet av Ann Frisén och Philip Hwang, 2006, Natur och Kultur

Att skaffa sig egna värderingar och utveckla sin moral i en period av ens liv då man anses lägga all sin kraft på skolarbete. Undrar vilken tonåring som klarar av allt det? Inte konstigt att man kan känna sig vilsen i en sådan situation. Jag tycker det är jätteintressant att läsa mer om identitets begreppet och hur vi formas av innre och yttre påverkan.

Jag hade äran att vara med på Likabehandlingsdagen i onsdags. Det handlade mycket om normer och identitet. Ingemar Gens teori om att "det bara är kvinnorna som strävar efter att komma in på mannens område, samtidigt som mannen bara vill positionera sig, ta sig högre upp i hierarkin bland männen, vilket leder till att kvinnan blir ytterligare ett oönskat hot, motståndare" Helintressant! Eftermiddagens föreläsningar fångade Maria Jacobsson oss med roliga urklipp från massmedias syn på vår identitet.

Identitets kriser eller utveckling är ju något som inte bara drabbar ungdomar utan följer med oss och formar oss hela livet. Efter att dokumenterat tonårsfilmer som Fucking Åmål och Fjorton suger och Hip hipp Hora, letade jag efter andra källor. Jag fick till uppgift att ge mig in i den norska författaren Erlend Loes värld. Här fann jag Identitet från ett annat perspektiv, mer livsåskådning, meningen med livet, tankar. Super Naiv handlar om en man som sitter och bankar på en bankbräda hela dagarna, samtidigt som han funderar över livet och sin plats på jorden. Boken om herr Dopler som flyttar ur i skogen och bor tillsammans med en älg, efter att ha tröttnat på att umgås med människor, en tanke som även drabbat mig ibland när november är som mörkast :).

Rekomenderas verkligen, helkul humor...
Tittade på biografin om Frida Kahlo och hennes liv. Hon verkar haft ett intressant liv med både fram och motgångar. Hennes bilder är ofta självporträtt där hon målat sig själv ur olika situationer i livet,något som fick mig att fundera. Identitetsjakten är ju inget som går över i tonåren utan följer med oss livet igenom... Kanske är det just det här jag vill göra i mitt projekt, att skapa ett självporträtt. Är inte det identitets arbete på hög nivå att söka efter och leta upp bilden av sig själv.

15 november 2009

åk till Halmstad nu typ !

untitled
2006, C-print, 110x130cm
© Lovisa Ringborg http://www.lovisaringborg.se/

Jag var på vernissageMjellby konstmuseum i söndags. De visar en utställning med surrealistisk samtidskonst vid namn "andra världar" En blandning mellan fotokonst, installationer, och skulpturer. Nio unga konstnärer visar upp arbeten kring ämnen som drömmar, sagor, utopi er mm. Jag tyckte om det så där jättemycket, precis det vi gör på skolan och lite till. Det gav mersmak och minst 4 kilo inspiration.Helena Blomqvist, Woman with ravens, 2005 ©BUS 2009http://www.helenablomqvist.com/


Lina Jaros http://www.linajaros.com/
Samtliga konstnärer:
helena blomqvist
maria boij
carolina falkholt
lina jaros
matti kallioinen
johannes nyholm
lovisa ringborg
johan svensson
charlotte widegren ....åk och njut

Mer information på ...http://www.mjellbykonstmuseum.se

12 november 2009

lite sådär tillbaka där vi startade

essensen
Ser tillbaka på saker vi gjort och upplevt. Jämför med det senast avslutade projektet och ser att någonting har hänt. Uppgiften med ickeplatser var kul och intressant. Intressant speciellt att se hur en oladdad plats kunde laddas på så många olika sätt. Processen är ju som bekant fylld med misslyckanden och avstamp efter varandra. Jag kan i efterhand medge att jag har svårt att hitta DISTANSEn till mitt projekt, att kunna stiga ur och betrakta det lite från ovan. Något som gjorde att jag började med svetslåga och slutade med en liten gnista. Något som inte inträffade i projektet med konflikt. Det älskade jag hela tiden från början till det allt för tidiga avslutet. Men det kanske skall känna så när man är på topp...man kännner sig inte färdig, man vill mer.

...nästan på topp
Vad är det som brinner?

Det som blev till eld i mitt konfliktprojekt var att jag hela tiden arbetade med händerna, kameran och modeller av människor i olika situationer. Man var I projektet, jobbade med händerna, solljuset, färgerna och människornas avtstånd, tillstånd i förhållande till varandra. man blev en del av den lilla världen, av projektet. Samtidigt som man hela tiden fick bra reflektioner från handledare och semenariegrupp.
Gruppen Betydelsen av gruppsemenarierna och reflektioner på bloggen är stor. Jag kommer ihåg nästan i början av vår tid på skolan när vi gjorde ett projekt med JAG rutor. Först nu kanske man kan förstå den övningen fullt ut. En grupp mäniskor samlade i en stor sal, fritt med utrymme, fritt att vandra runt, att iakta andra, diskutera med varandra obegränsat med material och inspiration. Alla var samma rum i en vecka, byggde och skapade... kan det bli bättre? Jag menar att man kan inte bara prata tillsammans om varandras projekt man måste skapa tillsammans.

se framåt...
Identitet ligger mig varmt om hjärtat. Skapandet av identitet, påtvingat av andra eller självvalt. Jag tror jag behöver arbeta med människor... för mig ger det liv. Det känns som om det finns miljoner sätt på hur vilka vi uttrycker oss, hur vi förmedlar budskap. Jag längtar och letar febrilt efter enkelheten i mina bilder. Min utmaning den här gången ligger nog i att gestalta riktiga människor, vet ej hur eller på vilket sätt ännu...

06 november 2009

lets talk about me.

Det är en konstig känsla som infinner sig när ett projekt är över. Man är glad för att det är färdigt och avklarat, ännu ett steg på vägen mot ett framtida mål. Skönt att inte dag och natt gå runt och tänka på hur man skall ladda sin "icke plats". Redan i början av detta projekt satte jag ett mål jag försökte arbeta efter. Jag ville verkligen försöka låta processen driva mig framåt och inte tvärtom. Jag försökte var öppen för alla tankar som landade i mitt projekt. Jag har lätt för att bara ta första bästa infallsvinkel och sedan följa den ända till målet. Jag hittade min lilla kvadratmeter och jag gillade den hela vägen. Jag tycker inte man skall ändra sig utan ta utmaningen i den plats man utser i första skedet. Alla platser har sina för och nackdelar.
Jag vet inte riktigt vad som drev mig framåt i min uppgift. Jag missade 2 handledningar pga av VFU träff och att handledare var hemma. Det var inte bra alls för mig, katastrof! Det gjorde att jag inte kom framåt utan stampade på samma ställe hela tiden. Jag hoppades på att bloggen skulle ge mer. Jag blir glad av att folk säger ååå vad vackert och fint, men det tar mig inte framåt. Däremot har jag varit och petat i många andras projekt, kanske en flykt från mina egna tankar eller en vilja att hjälpa andra med att lyckas, det är grymt svårt att ge kritik utan att bryta benet på sina vänner. Men det är något man måste lära sig genom att träna mycket. Jag anser att kritiken skall lyfta personen ett steg uppåt därför föreslog jag som pedagog att man kan slänga bollen först till den som skall utvärderas. En taktik jag ofta använder mig i arbetet med yngre elever, att locka fram kritiken ur eleverna själva. Oftast vet man vad som är bristfälligt i sin egen redovisning och förhoppningsvis har man inga problem med att ta upp det inför en grupp. Därefter spinner jag vidare på deras linje för att de förhoppningsvis skall upptäcka vad som kunde gjorts bättre. Jag är medveten om att jag inte säger så mycket vid stor redovisningar men jag har en rädsla för och aktar mig noga med att inte kränka den jag ger kritik till, speciellt när det är i grupp.
Jag upplevde det svårt att finna förebilder till min kvadratmeter. Jag kanske inte ville släppa in andra influenser...? vet inte riktigt. Men något är jag säker på jag ville inte ta någon annans ide´rakt av och tex fylla mitt hål med "något". Som tur var dök Momo upp mitt i sagostunden för barnen. Det här är ju min plats tänkte jag. Alla grämer vi oss någongång över vad vi gör med vår tid. Vi köper saker som skall få oss att spara tid...men gör de verkligen det. Är det inte tvärtom? Just konsten som Momo behärskar känns nästan utrotad, konsten att lyssna. Vi pratar med en människa samtidigt som vi har tankarna på något helt annat. Kanske inget vi behöver lära ut till våra barn men något alla vuxna som arbetar med barn måste behärska. Alla behöver vi en plats där vi kan stanna upp och fundera på vad vi gör med vår tid. En amfiteater eller en kvadratmeter mellan två hus, spelar nog ingen roll.

När jag tar del av tre dagars redovisning önskar jag att jag var i närheten av det som några av mina klasskamrater presterar. Jag känner att jag inte når till de rum som de besöker. Det finns en enkelheten i det de gör...det är så enkelt men så bra. Jag hoppas att mitt sista projekt på HDK skall nudda vid denna känsla.

05 november 2009

Det är visst någon som är tillbaka...



Någon... har invaderat mitt non space under kultur natta i Varberg. Mina misstänker faller starkt mot Rosenfredsmaffian eller kanske någon på http://www.ignorantart.se/skyltar.html