Vi såg på Bladerunner genom våra konstnärliga ögon. Har inte tänkt på det tidigare, men visst är den vacker. Jag satt och lyssnade mycket på filmmusiken. Jag var med och gjorde musiken till "Den Andalusiska Hunden" och hittade flertalet likheter i hur man bygger upp filmmusik. Vi hade ett pulserande hjärtljud som hela tiden stegrade och sjönk i takt med handlingen. Vilket även fanns i filmen vi såg i måndags. Jag tänkte också på det som stod i papperen vi fick av Tarja. När de körde filmen Psycho i långsam takt så var det som om handlingen försvann, varje ruta blev ett konstverk. Så kännde jag lite med Bladerunner också. Jag kände att handlingen inte var det viktigast, den här filmen kunde nog också gått att köra i stillbild om jag hade fått en annan stol vill säga.
1 kommentar:
Vilket bra kort du fick.. Ja vist är det spännande att se filmen ur att annat perpektiv
Skicka en kommentar