Sokratiska samtal samt saker som faller

Måndagen började med morgonsamling med Katti Lundh. Jag hade med mig båda mina väluppfostrade barn för jag tycker det är viktigt för dem att få se vad jag gör på dagarna och få vara med om äventyret att åka vagn i Göteborg, oooaw! En film med Freine´pedagogiken på franska var intressant att se. Jag har själv arbetat 10 år med Montessori pedagogiken och det fanns många likheter i hur barnen skaffar sin motivation till att lära sig genom frihet, inte genom tvång. Film nr två var en installation av två schweiziska konstnärerer. Den handlade om hur olika material rör sig och påverkar varandra att röra sig. Kul men vilket jobb att få ihop den. Barnen satt som på bio och det är väl ett bra tecken på att konsten fänglsar uppmärksamheten. Sokratiska samtal följde dagen därpå. Vår VFU lärare var på plats och lät sig inspireras av Ann S Pihlgren. Jag är stor fan av Sokrates sedan tidigare och blev inte besviken på den här förelsäsningen samt efterföljande workshop. Det var en hel del regler som skulle följas men med lite träning började jag förstå fördelarna med den här samtalstekniken. Det var mycket givande sätt att samtala kring en bild något jag säkerligen kommer använda mig av framöver. Onsdagen följdes av en genomgång av allas klassrumsobservationer. Det var intressant men också en skrämmande bild av hur vårt ämne prioriteras ute på skolorna. Själv insåg jag att jag praktiserar på något av en drömskola, en idealisk miljö för gymnasieelever att utveckla sitt konstintresse. Medans man nästan började gråta när man såg hur vissa skolor nästan kränker bildämnet. Skandal att de inte fattar hur vikigt det är och hur på gränsen till omöjligt det är för vissa lärare att kunna utföra en lektion. Nä Fy säger jag.. inför en likabehandlingsplan för bildämnet! Det skall bli intressant att se hur den nya lärarutbildningen kommer bli som kommmer att visas nu i december. Kommer bildämnet vara kvar? Vad utbildar vi oss till i så fall? mvh den näst siste Mohikanen.