Sista veckan...

...så var det dags, sista veckan på HDK. Det har gått otroligt fort, 1 och ett halvt år, swish! så bara...

Men det känns bra nu, all förvirring man kände i början har lagt sig. Man har fått med sig många ny idéer och synsätt på hur bildundervisning kan bedrivas. Det är många saker man kommer sakna...främst en underbar klass med toppenkompisar. Snyft! Nu skall man iväg och slå kullerbyttor på heltid i stället. Ny förvirrring  men förhopningsvis nya trefliga kamrater.

Här kommer en kortfattad sammanfatting av mitt last project.  Jag har nog aldrig studsat så mycket mellan olika idéer och influenser i något tidigare projekt. Jag har aldrig haft problem med att producera snarare fokusera. Jag gick in i denna gestaltning med en stenhård tanke att inte gräva ner mig i negativa tankar, Bara producera och se vad som skulle komma ut i slutet. Jag har insett att det är lätt att blockera sig om tankarna styr för mycket. Jag ville prova nya saker men var för feg för att verkligen göra det. Efter några misslyckade försök sjönk man tilbaka i en säker trygghet och försökte istället utveckla tidigare projekt. Lite synd, men jag känner att min kunksap om nutidskonst är en av mina stora brister. Något jag får kämpa med för att få en bredare syn på konst i allmänhet.  Projektet startade med identitetstankar...förstort. SLank in på Makt och identitet...för mäktigt. Begränsade mig till makt...Oj vad mycket det finns att göra i ämnet pust. Fick till slut tipset från min GPS att fokucera på Facebookvärlden. Här fastnade jag för de olika meddelanden och kommandon som man träffar på där. Försökte med hjälp av dem skapa bilder där dessa meddelanden lystes upp i ett annat ljus i en annan miljö. Projektet gick ganska bra tycker jag på grund av en inställning som fick mig att må bra större delen av tiden. Det kändes svårt att avsluta förra projektet och direkt ge sig in i en ny gestaltning. Det krävdes en ganska lång tid för att släppa det gamla och tänka nytt igen. Förmånen att få en fri gestaltning kändes toppen i början men jag insåg snart att det var nästan svårare. Nu fanns det ett änu större spelfällt att agera på. Och jag som har svårt att fokucera och avgränsa mina arbeten pust!

Bloggandet har gett mig mycket, både att se tillbaka på och förhoppningsvis få feedback från andra på det man gör. I och med att man suttit mycket ensam hemma och skapat blir man lätt isolerad, speciellt i sina tankar. Det är farligt! Kanske skulle man ha en gemensam grupp brainstorming i två heldagar innan man släpps ut för att försöka simma i gestaltningsvattnet. Ja ja det är nog inte förän om några veckor man förstått vad man egentligen har lärt sig. Alla gestaltningar har gett något iform av kunskap. Kunskap om skapandets labyrinter eller ens egen förmåga att skapa kommunikation.

Ok jag tackar för mig...men min blogg kommer fortsätta. Pråmiss!