Jag vet ...

Jag vet att vi inte skall blogga mer men jag kan inte sluta tänka på nya idéer i mitt projekt. Detta är sista jag lovar.

I sing this song for you, and try to say something that mattters...

" En konflikt är en kollision mellan intressen, värderingar, handlingar eller inriktningar." Bono

Redan tidigt i våras började tankarna kretsa kring ordet konflikt och dess betydelse. Jag tror min process började redan under vår VFU period. Hela mitt undervisningsarbete var inriktat på temat konflikter. Jag gjorde bla en powerpoint för att starta upp en debatt kring temat konflikter. Vi pratade om vad ordet betyder och vad de upplevde som en konflikt, om de tydligt synliga konflikterna till de som inte syns tydligt men kan påverka oss ändå. Eleverna fick till uppgift att gör en skylt som hade till syfte att träna på att ta plats, att få folk till att reagera, kanske tom skapa en konflikt. De välartade eleverna satt som ljus första lektionerna men efter ett tag började de lossna rejält och kreativiteten flödade - en process hade startat. Det hela mynnade ut i att eleverna gick ut på stadens gator och placerade sina skyltar. Effekterna blev att många av dem plockades bort av parkförvaltningen, det ansågs som skräp eller trafikfaror ,en konflikt i sig. Några fick kommentarer av det snällare slaget. Efteråt satt vi tillsammans i grupp och diskuterade hur de upplevde sättet att arbeta på. Många vågade ta "plats" och kände att de ville prova på mer och kanske våga ta större plats nästa gång.

På VFU:n fick jag också mycket inspiration från vår handledare som introducerade några för mig okända konstnärer. Bland annat Tomas Allen som arbetar med bilder alá 50 tal som fotograferas med ett olika skärpedjup http://www.mnartists.org/.
Något som fick mig att tända till var bilderna från bloggen "little people" gav mig direkt inspiration att testa på nya ideér att framställa mina tankar på.
http://little-people.blogspot.com/

"They're not pets, Susan."

Här ställer man ut små handmålade plastfigurer i stadsmiljö och skapar små mininlandskap sedan fotogrefarerar dem ur ett perspektiv som gör dem näst intill verkliga.
Med den här inspirationen i ryggsäcken gav jag mig in i vårt gestaltningsprojekt om konflikt. Nyfiken och inspirerad på hur detta skull gå till samlades vi till vår första grupphandledning. Jag kände att det jag valt inte helt byggde på mina egna ideér och kanske var allt för simpelt. Men det uppenbarade sig ganska fort att alla i gruppen var förvirrade och visste inte riktigt hur vi skulle start upp våra projekt. Men efter ett antal timmar i handledning var man helt mör men också helt fascinerad över hur just gruppprocessen hade startat massor av tankar, tvivel och ideér.

Jag bestämde att inrikta mig mot "de små konflikterna", hushållets konflikter. Här ett trevande försök med hjälp av små dockor skapa en vardagssituation. I efterhand kanske det var mer "arbetet" med att placera och fota ur olika vinklar som lärde mig något. Jag hade jättekul, vilket jag behöver för att komma igång med skapandet, när jag låg på gräset och fotade ur olika vinklar. Detta var en start som skulle leda mig fram till en något mer avancerad slutprodukt. Efter ett antal handledningar kände jag hur jag hela tiden ville ta ett steg framåt. Jag tvekade i början till den långa tid vi fått till vår process. Jag är lite mer tjof tjoff människa. - Vad skall vi göra? OK det fixar jag tills i eftermiddag. Här fick man chansen, eller snarare tvingades till att hela tiden i flera veckor gå och "mala" sitt projekt. Dag och natt funderade man. Det intressanta var att idéerna inte alltid kom när man arbetade utan när man låg och sov, klippte gräset eller lagade mat. Nu i efterhand tycker jag att det mest intressanta har varit just det här malandet dag som natt. Man är pendlar mellan hopp och förtvivlan... man stöter hela tiden på nya idéer samt får kritik från vänner och handledare som lyft mitt projekt mot höjder jag inte tidigare trodde var inom räckhåll.

Jag hade inte riktigt bestämt mig för vilket uttrycksätt jag skulle använda. Jag arbetade med fotocollage likt Allen. men jag lyckades också få tag i små plastfigurer att måla och fotografera.
Vardagskonflikterna med dammsugning, disk och tvätt blev till en del av min vardag för några veckor. Jag provade att fota ur olika vinklar och miljöer. Hur påverkar ljuset bilden? Mycket experimenterande. Jag förde in symboler i bilden för att på något sätt symbolisera konflikten. Här hade vi en mycket givande debatt om just symboler i konst och vem är det som äger rättigheten att tolka bilden, den som skapar eller betraktaren. Mina bilder präglades en hel del av min ironiska humor. Vilket jag jobbade mycket med att försöka undvika. Bilderna ansågs sakna lite spänning, vilket jag i efterhand helt håller med om. Vad var då nästa steg i min process? Total avsaknad av lust, jag skiter i det här eller jag behöver faktiskt en paus. Jag började tapetsera, jobba på min gamla skola, rota i trädgården allt för att slippa tänka på det jag egentligen borde tänka på. Så plötsligt en solig dag i maj började jag plocka med mina små gubbar igen. Det var ett perfekt ljus genom mitt takfönster. Jag började klistra upp dem på kartonger likt en filmscen. Jag spillde lim som blev till en häftig effekt i stället för att förstöra scenen. Jag använde mig av speglar för att få fram reflexer puder för att göra ytan lite ful.

- mitt arbetsbord under projektet. En konflikt i sig.

Nu började det äntligen hända något. Kunde jag gå vidare? Var jag nöjd? Nej det var 2 veckor kvar till utställning. En jobbig känsla ... när är man klar. Jag förstår att någonstans måste det finnas ett avslut iallafall inom skolan värld. Just nu känns det som något som alltid kommer finnas med mig och kanske inspirera mig i framtida projekt. Jag fick iallafall börja sikta mot en avslutning. Ta tag i mina bilder och göra dem klara för utskrift och upphängning. Här funderade jag över hur jag skall presentera mina alster. Skulle jag rama in dem i dyra snygga ramar eller hänga dem uppochner i taket, olika ytterligheter som bara verkade löjliga för mig. Jag kände dock att jag ville ge mina bilder rymd och plats till att tolkas. Hur detta skall gå till har jag i skrivandets stund inte löst.

Till sist gjorde jag ytterligare ett försök att utveckla mina bilder med hjälp av nya bakgrunder och artificiellt ljus. Jag lovade mig själv att inte jobba med bilderna i photoshop men till slut kunde jag inte hålla mig utan gjorde lite ändringar i kontraster m.m. för att hitta nya vägar. Kanske en desperat handling? kanske en utveckling eller en tilbakagång. Det vet jag nog först om några veckor när man fått distans till det här.

Ur betraktarens ögon... nu är jag här och nu är det dags att låta andra tolka sina bilder. Vägen har varit lång, jobbig, rolig, spännande och lärorik. Är det så här det är att vara konstnär? Hjälp vad fint jag kommer få det hemma isåfall. Jag har redan börjat smygprova på mina elever i skolan där jag jobbar extra. Sista veckan blev stressig, Arild var fullbokad i datasalen, men snäll som han är fick jag komma emellan och snabbt skriva ut några bilder. Kanske för snabbt för jag vet inte om jag hade bestämt mig för vilka ännu. Men så blev det iallafall och jag känner mig nöjd... hjälp hemska tanke. Tack jättesnällaannie för lånet av kameran, du får tyvärr inte tillbaka den, jag har nämligen kidnappat den:). Tack Arild "en hjälte i vardagen" Tack ALLA i gruppen ni är så givande.

Leker med ljus och skuggor...

Arbetar med artificiellt ljus för att se vad som kan utvecklas i mitt projekt. Vanliga glödlampor blir en ganska unken gulton. Stark ljus blir till underbara skuggbilder. Fortsätter hela kvällen allt för att kunna fokusera på utskrifter i veckan.

En fortsättning mot en avslutning

Nu när man äntligen kommit in i en form av process är det dags att slutspurta. Känslan av att man hela tiden tar ett steg i någon riktning och inte bara ser det som att det är klart vid första försöket har gett mig mycket. Man gör ett försök träffar några vänner och diskuterar det, därefter tar man ett nytt steg som förhoppningsvis leder till en utveckling känns härligt. Jag är van att i skolans värld få en uppgift som skall vara klart senare under samma dag, så för mig har detta kännts ovant men intressant. Det är minst lika spännande att sitta i en grupp och se hur andra vänner går framåt eller tillbaka i sina projekt att försöka vara ett stöd och ge ideér till deras projekt. Nu börjar jag få panik. Jag är lite seg i starten, därefter brukar jag dra ner på tempot. Sista veckan skall jag göra en sista fotogrefering, få tag på personal på HDK för att skriva ut och göra klart för upphängning. Dessutom har någon kortat ner veckan till tre dagar schysst! Jag har inget nytt att lägga in just nu men senare ikväl när jag kravlat ett tag på golvet med kameran så blir det nya upplägg att komentera hoppas jag.

Jag skall springa Göteborgsvarvet idag!!

Plötsligt händer det...

Ojdå något har börjat hända. Jag fotar och fotar och fotar hela dagen. Helt plötsligt kommer den ena iden efter den andra.

Snälla ge kommentarer jag känner att jag behöver styrhjälp... tack

De ofrivilliga av Ruben Östlund

-Sokratiska samtal med mig själv.

- Ja Fredrik vad har du för gruppmål?
- Jag tycker att alla i gruppen skall få komma till tals.
- men du är ju ensam.
- Ja och...
- Bra, har du något individuellt mål?
- Ja att jag skall våga säg någonting i gruppen.
- OK då kör vi.
- Den inledande frågan blir... Känner du igen dig i någon av personerna från filmen.
- Skojar du?
- Försök vara seriös.
- ok Ja.
- Någon annan som vill säga något OK.
- Du svarade Ja Fredrik, vem var det du kände igen dig i ?
- Fröken
- Fröken?
- Ja Fröken
- Hon hade civilkurage och vågade stå för det hon tror på.
- Hmmm!
- Hade du agerat likadant i en liknande situation?
- Jag hoppas det, Jag är nästan helt säker på det.
- OK någon som håller med Fredrik? (tystnad)
- Vad innebär det att göra något frivilligt/ ofrivilligt?
- Ja Fredrik.
- Att man gör något av egen villja utan att påverkas av andras villja men ändå ta hänsyn till dem. - Fanns det något vi kan ta lärdom av från filmen.
- Jag tycker den handlade mycket om civilkurage, att stå för det man gör och att våga stå utanför gruppen.
Jag gillade filmen jag rös av hat, jag skrattade av igenkännande och satt som ett frågetecken över hur människor kan bete sig mot andra.

Tack Nike ett mycket bra filmval.

På botten av disken

Ligger här på botten och funderar...
Vart är jag på väg? Vart är mitt projekt påväg?
Veckan som gick har varit kul, jättekul det har kännts som en lek. Jag och barnen har hjälpts åt att komma på nya roliga ideér. Vi har krypit på stranden, klippt pappersockor och målat småfigurer. Pojken frågade mig om man verkligen kan ha så här kul på en skola? Vad svarar man på det? Självklart att lära sig skall vara kul, svarade jag.

Att få arbeta med det lilla, att få se världen lite grann från nedan, ur ett annat perspektiv. Min tanke är att ställa mitt fina par brevid en vardagssituation, ett frö till konflikt. Två oberörda betraktare som bara ser... ser något men ger oss ingen värdering i deras betraktelse.

Det berömda toalocket...Kvinnan tittar lite skamset ner i golvet, mannen står coolt med händerna i fickan och konstaterar fakta. Vi diskuterade om detta verkligen är en konflikt av idag. Är det så? Orkar folk bry sig om "the famous lock"? En detalj i den här bilden är hunden. Skall den vara med eller inte, Själv älskar jag denna buttra lite deppiga boxer. Min tanke är att den skall finnas i bakgrunden som en symbol, en symbol för att" här finns grunden för en konflikt". Här pratade vi mycket om VAD det är för symbol vi använder oss av och hur betraktaren tolkar den. Något som kan gå väldigt skilda vägar. För mig en symbol för en helt annan konflikt för andra ett odelat förakt för just hundar. Mr Handledare nänmde vikten av att vi som producenter av konstverk inte har rätten att bestämma vilka värderingar betraktaren lägger i bilden. Det var klokt sagt. Något jag nog kommer lägga extra stor tanke bakom när jag nu går vidare i mitt arbete.

En konflikt jag arbetar med är damsugarkonflikten. - Jag damsög ju igår!!! Lika skitet dagen efter. -Gå inte in med skor jag har precis städat!! Här i form av ett gigantiskt rymdskepp. En bild där kanske ljuset eller skuggan från mannen är det mest intressanta.

Jag har lärt mig en del under resans gång. Hur man kan skapar dramatik genom ljus, färger skuggor och kameravinklar. Betydelsen av objektens placering i bilden och hur de placeras i förhållande till varandra har stor betydelse för hur man läser av bilden.

- Hm en diskborste, intressant, undra vem som får ta disken idag, bah!

Förutom att leka med dockor har jag i veckan försökt bredda mitt projekt genom att göra klippdockor. Dessa har jag sedan fotograferat med olika skärpedjup för att skapa en dramatisk effekt.

Här känns det lättare att skapa en känsla i bilden när man kan använda personernas ansiktsuttryck. Var jag lägger mitt fokus ändra lätt med hjälp av en bra kamera...

Vart skall jag ta vägen nu då ? Jag sitter här och funderar. Det jag gjort har jag gjort. Jag gillar det men jag vill gå vidare. Det känns färdigt, avklarat... game over. En konstig känsla, jobbet är färdigt men du har en hel del jobb kvar? Skall jag närma mig själv? Vågar jag det? Mycket av
mitt skapande bygger på irioni, ett avstånd till mig själv och det JAG känner. Men blommkålen har börjat snurra igen och ideérna börjar dyka fram. Frågar är bara hur mycket jag vill ge mig in i tankarna igen. Min tanke är att ge mig in på temat -mönster och konflikt. Vid 40 års ålder har man gjort en del, levt en hel del. Konflikten med mig själv och kl 06.00 på morgonen är dessa mönster som ständigt går i repris. En "Truman show" i miniformat. Jag har många gånger letat efter den där väggen... där himlen tar slut och man bara kan gå ut i verkligheten. Ja, ja det är En väg jag kanske spinner vidare på . I morgon kanske det är en annan, vad vet jag. Nu skall jag inte tänka mer i helgen jag skall bara hitta en plats och ta det lungt på tänka på annat. Hoppas hinna jobba lite mer nästa vecka. Kanske är detta min vecka där jag misslyckas kanske blir det till en förbättring av det jag redan gjort...

För dig som gillar den här ideén gå in på

http://little-people.blogspot.com/