das Skissbok

När vi introducerades till ämnet gränser började tusen tankar simma runt i mitt akvarium. Det finns hur mycket som helst som kan innebära en gräns tänkte jag. Synliga som osynliga. Första tiden slängde jag mig över skissboken varje kväll. Några veckor senare var det jag som slängde skissboken i väggen. Efter ett tag sog jag tag iden igen och lagade hålet i väggen. Gränstänkande utvecklades till att bli mer abstrakt, tankar och känslor förknippat med gränser. Utforskandet av Identitet som vi arbetat mycket med i höst. Hur ser min identitet ut och vad finns det för gränser hos mig. Kan jag och vill jag tänja mina gränser för att utveckla eller ändra min identiet? Arbetet med att "ta plats" i samhället. Vem har rätten till det offentliga utrymmet? Skissboken är ett avtryck av min process med temat gränser. En väg till förändring. Jag kan följa hur jag hela tiden vill tänja mina egna gränser, ta mer plats inom skapandet, allt från mitt trygga akvarellmåleri till en grå eftermiddag sovandes i biltvätten.

Det hela började med akvareller. Här känner jag mig trygg, det är min grej. Jag vet hur den fungerar. Hur den nästan av sig själv hittar sina gränser beroende på vart vattnet är på väg.

Collage blev fortsättningen. Här i form av en låttext med Depeche mode.

"I´m taking a ride with my best friend"

"I hope he never lets me down again...

Gränsen mellan vän och ovän.

I samband med praktiken tänjde jag verkligen många gränser. Omgiven av all världens material slängde man sig över bilden och blandade friskt med tankar och tekniker. Gränsen för vad man kunde göra blev obefintlig. Ett collage där gränserna flyter omkring i bilden.

På resorna mellan Varberg och Göteborg fick jag min behövliga rast och tid till att fundera över temat gränser. Började göra någon form av gummimänniskor som hela tiden va elaka, sarkastiska mot varandra. Här är det inget längdhoppsrekord jag vill skildra utan var gränser går för hur man får behandla en annan människa.

På gränsen till nervsammanbrott. Satt på IKEA och ritade i min skissbok. Skönt för mig men inte för de andra orcherna runt omkring mig. Eftersom jag lider av hopplös ironisk humor kunde jag inte låta bli att skissa den här bilden, en känsla som funnits inom mig länge. The gates of Mordor eller Twilight Zone som jag kallar den. En portal som leder till förändring. På andra sidan sker det en förändring av människan. Portalen till en plats dit man älskar att gå eller kanske inte...?

Här är jag idag. Jag har tänjt gränsen för mitt skapande. Bye bye rosa akvarellblommor, nu är det mobilkamera och bilder av en biltvätt som gäller.

Processen med gränser har varit lång, stundtals förvirrad, ibland glasklar ibland omväxlande och kul. Jag har lärt mig att uppskatta processen och inte bara se uppgifter som en produktion av ett förväntat slutresultat, Amen.
/Fredrik