Betygskriterier

Sitter och marathonläser "Att bedöma eller döma". Riktigt intressant men inte jättefestlig. Det är alltid svårt att veta hur man skall tolka läroplaner och hur väl en elev har uppnåt dessa mål. Tyckte det var intressant att läsa artikeln om hur vida betyg är en morot eller bara något som hindrar en i utvecklingen. Får man ge bra betyg för att motivera någon att kämpa mer i framtiden. Det finns många diskussionsämnen att ta från det här häftet. Själv önskar jag att det inte fanns några betyg alls. Tänk om man bara kunde lära sig av eget intresse. Jag tror man hade lärt sig mycket mycket mer.
Ja ja i min lilla värld...
Och när man somnat med pärmen i ansiktet är det dags att ta fram Guitar Hero...
Har skapat en egen identitet på min rockare Freddie K. Visst är det likt?

Han har öppnat pärleporten...

Vårt arbete med interaktiv gestaltning startade några veckor innan jul. Jag tror det var där vi hade vår peak. Mitt i projektet, processen. Alla brann för ideén vi hade påbörjat. Vi jagade material, snickrade och fixade. Vi har en mycket intressesant grupp, "Josefin och de gamla rävarna", som lärarna populärt kallar oss. Vi har alla våra starka och svaga sidor men i detta projekt lyste bara de starka sidorna . Vi fick en ny medlem som hoppade in i gruppen. En Robinsson effekt!? Intressant och givande hon kom med många intressanta nya ideer, kanske rörde om lite i den gamla rävgrytan. Efter några dagar i verkstaden begav vi oss iväg mot Haga för att interagera med folket utanför HDK i den verkliga världen. I storm och regn landade vi på torget, på med 50 talsmusik, Ulla Billqvist och gigantiska gula pilar försökte vi locka folk att passera förändringens port. Många blängde skumt men vi fick också många härliga personer som levde ut sina känslor genom att passera porten. Allt filmades och redigerades av Lene som gjorde ett toppenjobb över julhelgerna. Redovisningsdags. Det kändes som vi gjort det stora i arbetet, nu skulle vi "bara" göra liknade saker med våra klasskamrater. Vårt syfte med porten var att man skulle passera en gräns till förändring och därefter fundera lite på vad man ville ändra på i livet. Man skulle känna att man precis hade passerat en gräns till något nytt, en förändring. Jag tyckte det lyckades bra. Jag kände mig aktiv i processen från början till slut. Hallelulja!

Jag tycker Lets dance är så trååkigt

..gjorde ett collage istället

das Skissbok

När vi introducerades till ämnet gränser började tusen tankar simma runt i mitt akvarium. Det finns hur mycket som helst som kan innebära en gräns tänkte jag. Synliga som osynliga. Första tiden slängde jag mig över skissboken varje kväll. Några veckor senare var det jag som slängde skissboken i väggen. Efter ett tag sog jag tag iden igen och lagade hålet i väggen. Gränstänkande utvecklades till att bli mer abstrakt, tankar och känslor förknippat med gränser. Utforskandet av Identitet som vi arbetat mycket med i höst. Hur ser min identitet ut och vad finns det för gränser hos mig. Kan jag och vill jag tänja mina gränser för att utveckla eller ändra min identiet? Arbetet med att "ta plats" i samhället. Vem har rätten till det offentliga utrymmet? Skissboken är ett avtryck av min process med temat gränser. En väg till förändring. Jag kan följa hur jag hela tiden vill tänja mina egna gränser, ta mer plats inom skapandet, allt från mitt trygga akvarellmåleri till en grå eftermiddag sovandes i biltvätten.

Det hela började med akvareller. Här känner jag mig trygg, det är min grej. Jag vet hur den fungerar. Hur den nästan av sig själv hittar sina gränser beroende på vart vattnet är på väg.

Collage blev fortsättningen. Här i form av en låttext med Depeche mode.

"I´m taking a ride with my best friend"

"I hope he never lets me down again...

Gränsen mellan vän och ovän.

I samband med praktiken tänjde jag verkligen många gränser. Omgiven av all världens material slängde man sig över bilden och blandade friskt med tankar och tekniker. Gränsen för vad man kunde göra blev obefintlig. Ett collage där gränserna flyter omkring i bilden.

På resorna mellan Varberg och Göteborg fick jag min behövliga rast och tid till att fundera över temat gränser. Började göra någon form av gummimänniskor som hela tiden va elaka, sarkastiska mot varandra. Här är det inget längdhoppsrekord jag vill skildra utan var gränser går för hur man får behandla en annan människa.

På gränsen till nervsammanbrott. Satt på IKEA och ritade i min skissbok. Skönt för mig men inte för de andra orcherna runt omkring mig. Eftersom jag lider av hopplös ironisk humor kunde jag inte låta bli att skissa den här bilden, en känsla som funnits inom mig länge. The gates of Mordor eller Twilight Zone som jag kallar den. En portal som leder till förändring. På andra sidan sker det en förändring av människan. Portalen till en plats dit man älskar att gå eller kanske inte...?

Här är jag idag. Jag har tänjt gränsen för mitt skapande. Bye bye rosa akvarellblommor, nu är det mobilkamera och bilder av en biltvätt som gäller.

Processen med gränser har varit lång, stundtals förvirrad, ibland glasklar ibland omväxlande och kul. Jag har lärt mig att uppskatta processen och inte bara se uppgifter som en produktion av ett förväntat slutresultat, Amen.
/Fredrik