Förbjud det förbjudna i att förbjuda

...att ta plats i det offentliga rummet, att lämna spår efter sig, starta en kedja av reaktioner.
Min fråga är vem har rätten att sätta upp förbudsskyltar? Vem innehar rätten att begränsa användandet av vårt gemensamma utrymme?
Vi invaderade vårt område en tidig morgon i september. De ljusgråa lägenhetskolosserna kring Vegagatan låg lugnt i morgondiset, bla, bla ,bla…
Vi började med att insuga atmosfären i området, få idéer till våra projekt. Min blick fastnade vid ett stort fult, betongblock som reste sig ur ingenting. Ett UFO har landat. Tänk att få måla om det här hemska spektaklet. En perfekt plats för lite gatukonst.
När jag närmade mig detta UFO såg jag att en stor förbudsskylt som prydde framsidan. ”Förbud mot skateboardåkning och bollsparkning”…samt stövelkastning och helikopterlandingar var det första som for genom mitt ironiska sinne. Detta kan inte vara sant! Inte en lekande unge syntes så långt ögat nådde och jag började förstå. Rullatormaffian hade gjort sitt igen, en begränsning av det offentliga utrymmet. Istället för att ta en debatt med dem som störde vän av ordning så sätter man upp en förbudsskylt. Ett samtal kanske hade löst allting. Vi behöver sova middag mellan 13.- 15 kan ni vara snälla och vänta tills efter det med att spela boll? Det kokade inom mig. Jag blev så arg att jag åkte hem och gjorde egna förbudsskyltar, hhmmmpf! Förslag såsom” Du får gärna andas bara du gör det tyst” samt du får gärna gå förbi men gör det tyst Asta på tredje våningen har nämligen huvudvärk idag” Eftersom jag lider av ironisk humor så var detta mitt sätt att få igång en reaktion. Jag ställer mig inte på avenyn och skriker ut min avsky mot förbudsskyltar. Jag vill med humor försöka få de boende i detta kvarter inse hur löjliga de är. De har passerat en gräns.

Reaktioner på mitt arbete blev inga som det kommer skrivas om i historieböckerna men en och annan ilsken blick lyckades jag nog få fram. Några smålog… och det är ju också en reaktion som kanske sprider ringar på vattnet, vem vet. Kanske skulle man tagit kort på projektet och skickat till GP:s debattsidor för att det skulle få en större genomslagskraft. Enligt mina undersökningar på nätet verkar det som om vem som helst kan tillverka skyltar och sätta upp dem var de vill. Finns det inga bestämmelser för detta ofog?
Dagen innan redovisning gick jag på avenyn och såg en skylt som nästan fick mig att gråta av glädje… Alla barns rättighet …att sparka boll, tack BRIS. (utan att skryta gillar jag bilden, barnens rätt i samhället avspeglas i ett bostadskvarter, Bra Fredrik du är duktig, Tack).
Jag reagerade över att någon i debatten efteråt trodde att man skulle inge större respekt om man var 40 år hade glasögon samt var respektabelt klädd ha, ha !(Fredrik heter jag). Jag tvivlar på detta men jag kan intyga att jag var lika nervös som vem som helst av att ta upp kampen mot drakarna i det offentliga rummet, snarare tror jag folk inte lägger märke till oss grå astronauter.

Har jag satt några spår i det offentliga rummet frågar jag mig själv? Svaret blir nog: Nej, men rebellen inom mig har nog vaknat eller i alla fall börjat sträcka på sig

Fram för mer GLADA vägskyltar





/ Fredrik