Konstruktion av identitiet- didaktik

Tisdagen inleddes med en didaktisk introduktion av Tarja Häikiö.
Lektionens tema var konstruktion av identitet. Genom estetiska läroprocesser, Hur barn och unga skapar sin identitet. Det presenterades ett flertal pedagogiska grundsyner inom didaktik Vygotskij och Piaget bla. En viktig tanke som fastande hos mig var- Hur kunskap och identitet är beroende av varandra för att bildning skall ske. Eleven som känner sin identitet har lättare för att ta in kunskap.
Eftermiddagen ägnades åt en identifieringsövning. Där vi fick välja en sten som vi kände för. Därefter rita en tonåring vars identitet förknippades med den sten vi valt ut. En kul och givande övning. Den startade verkligen en debatt om grupper och hur de bildas med hjälp av olika identiteter.

Workshop - Identitet - Självporträtt

Workshop med Nike Nilsson - Identitets övning där vi gjorde självporträtt på ett kul sätt. Full fart, klipp och klistra...funderar, fundera, fundera. På förmiddagen fick vi ta del av Nikes konstnärsbana. Jag föll pladask för pärlplattorna.

Jag målar... Det är intresant att se hur en del av tavlan blir bättre än helheten...eller?

Jag Du Vi - reflektion

En övning i att stärka sin identitet, att få visa upp sig inför gruppen. Det här är jag! Med hjälp av ord och material skapade vi statyer/installationer för att belysa det viktigaste hos oss själva.
Jag upplevde det här som en mycket rolig och givande övning. Dels var det ett utmärkt sätt att belysa min identitet samt ett sätt att lära känna andra människor och hur de ser på sig själva. Att hitta sin identitet, inte skapa den. Det här är jag och det är jag stolt över. Något som eleverna i skolor kämpar med varje dag. Med hjälp av en sån här övning kan eleverna få tillfälle att hitta intressanta sidor hos varandra som de kanske inte vågat visa tidigare.
Jag tycker att jag kunde ha presterat mer i min uppgift. Jag var nog för feg. Jag krånglade till det genom att välja ett par skidglasögon och en smurf. Vad skall jag få ihop utav det tänkte jag. Men jag fick ändå ihop en berättande skapelse. Det här är jag just nu. En vilsen smurf ute på det stora havet jagad av en haj jag lyckats fly undan, synonymt med ett jobb jag vill komma bort ifrån. HDK island får symbolisera en ö jag precis landat på, där jag försöker aklimatisera mig. Målet är det stora branta berget, att få arbeta som bildlärare i min hemstad. Jag tror jag lärde mig oerhört mycket vid det gemensamma arbetet. Jag blev snabbt färdig med mitt eget arbete vilket ledde till att jag gick runt och diskuterade med min klasskamrater. Det blev inte det färdiga konstverkets diskussion utan snarare den pågående processens debatt. Den var mycket givande. Man gjorde allt för att inte lägga sig i men ibland slank en och annan tanke ut. Vilket mottogs ibland med glädje ibland med frågande blickar. Det här var en övning som går att anpassa till de flesta stadier i skolan. En övning där alla kan få komma till tals högljudd som lågmäld. Med ett enkelt material samt inga krav på skönhet eller finess.

Jag Du Vi

Idag startade vi en ny workshop med inriktning på temat identitet. Många roliga och lärorika övningar. Vi började med trädet där vi fick skriva om våra tankar till ordet "Jag". Det blev lika många tankar som vi var elever. Därefter fortsatte vi med olika övningar för attt försöka skapa en bild av oss själva, med jhälp av leksaker och ord. Jag fick skapa mitt egna territorium/ gränsområde som bara var mitt. Senare förband vi dessa med varandra i de områden där vi kunde finna något som man kunde associera sig med. Till slut fick vi ta ett ord och två saker som vi skulle bygga ett konstverk av. Jag valde en blå smurf ett par skidglasögon samt ordet hav... ett blått tema. Jag återkommer med en lämplig förklaring till mitt konstverk. Det blir nog djupt ... havet alltså.

På grund av yttre omständigheter har vi blivit tvugna att gå över till marin blå

min rosa period är över...snyft!

Förbjud det förbjudna i att förbjuda

...att ta plats i det offentliga rummet, att lämna spår efter sig, starta en kedja av reaktioner.
Min fråga är vem har rätten att sätta upp förbudsskyltar? Vem innehar rätten att begränsa användandet av vårt gemensamma utrymme?
Vi invaderade vårt område en tidig morgon i september. De ljusgråa lägenhetskolosserna kring Vegagatan låg lugnt i morgondiset, bla, bla ,bla…
Vi började med att insuga atmosfären i området, få idéer till våra projekt. Min blick fastnade vid ett stort fult, betongblock som reste sig ur ingenting. Ett UFO har landat. Tänk att få måla om det här hemska spektaklet. En perfekt plats för lite gatukonst.
När jag närmade mig detta UFO såg jag att en stor förbudsskylt som prydde framsidan. ”Förbud mot skateboardåkning och bollsparkning”…samt stövelkastning och helikopterlandingar var det första som for genom mitt ironiska sinne. Detta kan inte vara sant! Inte en lekande unge syntes så långt ögat nådde och jag började förstå. Rullatormaffian hade gjort sitt igen, en begränsning av det offentliga utrymmet. Istället för att ta en debatt med dem som störde vän av ordning så sätter man upp en förbudsskylt. Ett samtal kanske hade löst allting. Vi behöver sova middag mellan 13.- 15 kan ni vara snälla och vänta tills efter det med att spela boll? Det kokade inom mig. Jag blev så arg att jag åkte hem och gjorde egna förbudsskyltar, hhmmmpf! Förslag såsom” Du får gärna andas bara du gör det tyst” samt du får gärna gå förbi men gör det tyst Asta på tredje våningen har nämligen huvudvärk idag” Eftersom jag lider av ironisk humor så var detta mitt sätt att få igång en reaktion. Jag ställer mig inte på avenyn och skriker ut min avsky mot förbudsskyltar. Jag vill med humor försöka få de boende i detta kvarter inse hur löjliga de är. De har passerat en gräns.

Reaktioner på mitt arbete blev inga som det kommer skrivas om i historieböckerna men en och annan ilsken blick lyckades jag nog få fram. Några smålog… och det är ju också en reaktion som kanske sprider ringar på vattnet, vem vet. Kanske skulle man tagit kort på projektet och skickat till GP:s debattsidor för att det skulle få en större genomslagskraft. Enligt mina undersökningar på nätet verkar det som om vem som helst kan tillverka skyltar och sätta upp dem var de vill. Finns det inga bestämmelser för detta ofog?
Dagen innan redovisning gick jag på avenyn och såg en skylt som nästan fick mig att gråta av glädje… Alla barns rättighet …att sparka boll, tack BRIS. (utan att skryta gillar jag bilden, barnens rätt i samhället avspeglas i ett bostadskvarter, Bra Fredrik du är duktig, Tack).
Jag reagerade över att någon i debatten efteråt trodde att man skulle inge större respekt om man var 40 år hade glasögon samt var respektabelt klädd ha, ha !(Fredrik heter jag). Jag tvivlar på detta men jag kan intyga att jag var lika nervös som vem som helst av att ta upp kampen mot drakarna i det offentliga rummet, snarare tror jag folk inte lägger märke till oss grå astronauter.

Har jag satt några spår i det offentliga rummet frågar jag mig själv? Svaret blir nog: Nej, men rebellen inom mig har nog vaknat eller i alla fall börjat sträcka på sig

Fram för mer GLADA vägskyltar





/ Fredrik

Gränsen är nådd.

Hittar ingen inspiration till att skriva min blogg.

Målar ett självporträtt istället... hjälper det?

Mitt projekt: förbjud det förbjudna i att förbjuda.

Vårt projekt med att göra om det offentliga rummet framskrider. Jag tyckte att området var nedklottrat med förbudskyltar. Gör abslout inte si eller så för då...Jag frågade mig varför? Vad tråkigt. Måste det finnas förbudskyltar om varenda liten sak? Så jag tog saken i egna händer och gjorde lite tillägg till deras skyltar.

...sitter och målar ett porträtt åt en vän. jag funderar över att skissen oftast blir bättre än den färdiga bilden. Det känns som om det är mer liv i den.... tacksam för kommentarer /Fredrik

Idag har vi varit på Vegagatan för att planera vårt arbete om att ändra något vi inte tycker är bra i det offentliga rummet. Hade jag fått bestämma hade jag nog rivit hela kvarteret! Men tiden är knapp och resurserna få, så det får bli något enklare. Ett nytt övergångställe kanske...?

Nej detta är inte Frisk och svettig, det är en workshop med Anna Carlsson. Övningar i att våga uttrycka sig inför andra människor.
Vår grupp fick till uppgift att visa våra rörelser på Kungsportsplatsen. Tyvärr kom det precis enspårvagn framför vår kamera så dokumentationen uteblev. Men det var kul att få prova på att göra något helt annorlunda i kön väntades på en vagn.

Förra veckan var jag förvirrad, den här veckan eeh.....sitter jag i en låda och pratar med min cayote.

Första veckan, första bloggen. Vi har börjat lära känna varandra samt lokalerna. Verkar spännande.

Jag tycker det här är kul